Time goes by!

Vad tiden går!
Satt och gick igenom mitt adressregister i Filofaxen, tänkte att jag borde uppdatera den.Då hittar jag under fliken A B en blogg som var min! När jag såg den så visste jag ju att den fanns, men jag har ju inte varit en  flitig bloggare, det har liksom inte blivit någon vana och det är uppenbart när man ser att jag inte skrivit ett ord på över 2 år!
Hur ska jag kunna rekapitulera vad som har hänt sedan dess? Får nog ta fram våra årliga julbrev som just är en summering av året som gått.
Det är lika bra att kopiera julbreven då kommer jag fortare i fatt mig själv.

Julen 2010

Kära släkt och vänner,

så brukar vi traditionsenligt börja denna årligt återkommande litania. Vi hoppas att de flesta av Er tycker att det är OK att få lite samlad info om vad som tilldragit sig haver för oss bägge!   

 Året har inneburit en hel del kommunikation med Sjukvårdsupplysningen på 1177 och den ibland efterföljande vården. Gunilla hade i slutet av maj så ont i sin icke opererade höft att hon försökte sparka igång den långa processen som leder till operation. Men bara en vecka senare får hon en hjärtinfarkt och hamnade på HIA i Helsingborg, en avdelning som hon arbetade på för 35 år sedan. Det blev ballongsprängning av kranskärlen på bakvägg och planering för senare ballongsprängning av kranskärlen på framväggen.

Tidsfristen gjorde att vi kunde fira  Gunillas  70-årsdag på Römö – Danmarks sydligaste ö. Här var vi, med alla barn och barnbarn i ett förhyrt hus med det mesta av utrustning (även inomhuspool om vädret och Vadarhavet skulle göra utedoppen mindre behagliga). Det blev en fin Danmarksresa med utflykter till bl a Sylt.

I september drabbades Gunilla av en stroke, tack och lov en mycket lindrig. Hon var symptomfri efter två timmar, men det blev ytterligare en sjukhusvistelse. Ett nytillkommet förmaksflimmer var orsaken. Detta föranleder ju medicinering med blodförtunnande medicin (Waran) vilket kontrolleras varje vecka.

Numera är Stig heltidspensionär. Han har dock några olika åtaganden, som ligger honom särskilt varmt om hjärtat. Då talar vi inte om det som vi håller allra kärast – våra ättelägg och deras. Det händer mycket med de senare.  William är 10 (rider, spelar gitarr och lär sig streetdance), Alva är 8 rider också hon (sysslar även med keramik), Frida 7 spelar piano och dansar balett, Liv 6 tycker tennis är hennes sport och sysslar också med keramik, Julian gillar gula färger och det mesta.

Deras föräldrar har förstås mycket att stå i för att se till att ungarna är igång. Ändå hinner de med en del själva.  Martin och Anna jobbar på – också med sitt hus i Djupadal. Niklas och Matilda letar efter ett liknande hus, men har inte ännu hittat det (i varje fall inte till rätt pris). Henke och Magda har medvetet valt att avstå från husarelivet tillsvidare. Det skulle inte få överskugga den föräldrarroll som de förhoppningsvis ska axla till sommaren. Petras husplaner sträcker sig nog inte ens till en hundkoja till Nisse – hennes älskade Jack Russel.

Våra pensionärstankar är kanske inte så fokuserade på vare sig extrapriser eller sjukgymnastik – även om vi kanske skulle behöva bådadera.  Gunillas stora passion under året har varit datorspelet Travian. Stigs är forskandet och skrivandet – låt vara att föremålen för hans aktiviteter har börjat ta en annan skepnad.

Men blev det då inga resor i år? Jodå, på våren hann vi med en resa till Oman och en annan till Malta. Den långa USA-resan som vi planerat sedan länge, var vi tvingade att ställa in på grund av Gunillas tillkortakommande. Stig åkte istället bara några dagar till New York med Matilda.

Uppdateringen av våra tidender kan kanske låta som om vi lever ett karikerat pensionärsliv. Det ligger nog en del i det – vi är ju just pensionärer. Som vanligt hoppas vi på att vi ska få tillfälle att ses och glädjas åt varandras närhet, lite mer än vad både e-post och den gamla snigelvarianten förmår.

En riktigt god jul och ett gott nytt år

Stig och Gunilla

                                                                                                             Julen 2011

Kära släkt och vänner,

Så lider det än en gång mot jul och årsskifte. Lider - betyder ju också skrida fram mot – utan att vare sig man behöver ha ont i själen eller kroppen. Dessvärre kan vi bägge nu som mogna människor inte säga att tiden för oss är helt smärtfri. De kroppsliga krämporna gör sig gällande mer än efter överansträngning.

Det är möjligt att vi så här i juletid lättare kan leva oss in i rollen som tomtemor och tomtefar. Så många andra fördelar med åldrandets påverkan på fysionomin har vi svårt att se (och för Stig gäller det förstås för det mesta och flesta). Dock finns det egentligen ingen anledning att klaga. Åldrandet är bara en bekräftelse på att man fått leva. Har man som vi fått fina barn och barnbarn, kan man bara luta sig bakåt och mysa i mjugg. Men låt oss så här i juletid få dela med oss lite av våra glädjeämnen under året.

Högst upp kommer förstås att vi för sjätte gången fått ett barnbarn. Den 21 maj föddes Iris, Magdalenas och Henriks första ättelägg. Hon har sedan dess blivit en själfull skön liten tjej, som morfar och mormor börjar kunna självständigt ta hand om i lite längre pass. Våra pensionärsliv domineras inte av barnpassning. Men det känns väldigt skönt att ibland kunna rycka in, när barnbarnens föräldrar behöver någon som kan se till William (11), Alva (9), Frida (8), Liv (7), Julian (3) också förstås lilla Iris. Ibland får vi dåligt samvete för att vi inte också tar oss an Nisse – Petras Jack Russel-terrier. Vi gillar ju hundar i allmänhet och denhär sorten i synnerhet.

Nu när det lackar (kanske mera passande än ”lider”) mot jul känns de gångna månaderna långt borta. I den svenska februarikylan kunde vi löga oss i solen på Teneriffa. Det var den längsta resan för Stig under året. Det innebär inte att han varit särskilt stationär, eftersom han åkt tämligen mycket i övrigt, även om det mest blivit till Fjollträsk.  Gunilla har däremot varit trogen antingen vistet i Viken eller det i Malmö. Hjärtbesvären har gjort henne mindre rörlig. Den el konvertering som hon genomgick i november har än så länge hållit sinusrytmen igång med vad det innebär av bättre välbefinnande och längre rörelseradie.

Någon har sagt att lycka det är att vilja ha det man har. I den meningen är vi säkert sälla. Men det finns ju något bortom bergen och så mycket ogjort att vi kanske ändå inte känner oss som städse varande i sjunde himlen. Däremot myser vi julefriden in och önskar Er alla

EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Stig och Gunilla

Ja, så var det gjort och hux flux är jag framme vid 2012!