söndag 29 augusti 2010

29 augusti 2010







Här går det inte att fuska upptäcker jag! Det går inte att få fram någon annan datering än den som det är utan att dubbeldatera! Men det gör detsamma, allt var ju nerskrivit den 11 juni, hade bara inte blivit färdig att flytta in det i bloggen!
Nu är det iallafall den 29 augusti och det känns som om sommaren gett upp, iallafall för tillfället.
Annars har det varit en händelserik sommar som ju inleddes som beskrivet är i förra inlägget. Men jag har ju även fyllt 70 år den 7/7! Då var vi i Danmark, på Römö, med hela storfamiljen med barn och deras respektive och barnbarn, vi var alltså 14 stycken. Vi hade hyrt ett sommarhus i en vecka. Det var så bra planerat att vi inte behövde trampa varandra på tårna.
Ups! Där hamnade husets planritning överst, nåja det är ju första gången jag försöker mig på att föra över en bild, så jag får vara glad för att det lyckades. Men då tror jag att jag lägger till en bild på huset också. Det blev två. Återkommer med mer sommar, för detta tog en väldig tid att göra så jag måste fixa mat nu!




11 Juni 2010

För en vecka sedan gav jag efter för alla påtryckningar från omgivningen att ringa sjukvårdsupplysningen!
Om jag nu ska börja från början så är det så att jag har haft ont i min oopererade höft en tre - fyra månader och käkat 50mg Tramadol + Ibumetin x2. Det har varit nog och jag var överens med blodtrycksdoktorn om att så länge det var nog så skulle jag fortsätta med det och inte gå vidare förrän det inte räckte längre. Nåväl plötsligt fick jag jätte ont - kunde inte gå utan krycka och knappt då ens. Naturligtvis var det en helg så jag fick gå till jourvårdcentralen Granen.Där fick jag ju endast mer Tramadol men då 100mg depot x2. På vägen från Granen kunde jag plötsligt gå bättre, men kände något i halsgropen - liksom lite kramp - men det gick över ganska snabbt.

Jag ringde min läkare på min vårdcentral och fick en tid på torsdagen. Det var höften som fortfarande var i fokus då jag kom dit. I förbigående talade jag om för honom att jag ibland hade små episoder med ont i halsgropen och ut i överarmens undersida. Han tog EKG och en del prover som inte visade något fel. Vi diskuterade vad som kunde vara orsaken till denna krampkänsla och kom överens om att jag skulle sluta med Tramadol eftersom jag inte mådde bra på den högre dosen. Det kunde ju vara biverkningar. Så på söndagen var jag fri från Tramadol och Ibumetin tog bara Panodil 2x2 (har aldrig trott på paracetamol eftersom det inte hjälpt ens för den enklaste huvudvärk tidigare) Jag tyckte att de här episoderna med kramp blev bättre eftersom dagarna gick. Vi åkte till Viken på onsdagen.

Men fredag morgon vaknade jag kl 05.15 vände mig och fick en attack av denna kramp i hals som gick ut i överarmensundersida , ner i mellangärdet och upp i halsen kände mig korsfäst! Efter en kvart var det över och bltr+puls normalt igen - då kommer nästa omgång och när den var över kom nästa! Sedan var det slut - jag mådde som vanligt. Men då blev jag jag övertalad att ringa sjukvårdsupplysningen - vilket var helt onödigt - jag visste ju att om jag beskrev mina symptom kunde ingen sjukvårdsupplysning säga att jag inte skulle åka iväg till akuten - dom visste ju inte att jag kände mig helt som vanligt. Jag gjorde det iallafall och mycket riktigt så skulle jag åka till akuten!

Jag körde in och allt gick ganska snabbt och innan jag visste ordet av så befann jag mig på HIA! Den avdelning som jag jobbade på när den var alldeles ny - för 35 år sedan.
Ja där låg jag lördag och söndag - fantastiskt ställe - egen svit med sundsutsikt! Och inget ont efter alla mediciner jag fick!
I måndags fick jag åka på ultraljud och det var ju en upplevelse! Jag vet ju att mitt hjärta slår och att det har slått länge - men när jag såg hur lugnt, jämt och metodiskt det slog kändes det fantastiskt och det blev så påtagligt för mig att det där hjärtat har hållit på så i 70 år!!! Därefter åkte jag iväg på kranskärlsröntgen och då började det bli otäckt.

När dom hade röntgat hade dom en diskussion med Lund om man skulle bypas operera mig ????? Då tänkte jag vad i helskotta håller dom på med! Så bestämdes det att man skulle ballongspränga bakväggens kärl meddetsamma!!! Framväggens kärl skulle sedan sprängas inom 2-3 månader! Ja så är det och jag fattar nada. Har inte känt mig sjuk överhuvud taget bara några episoder med ont och sedan de x3 i fredags! Också säger dom att jag måste räkna det som att jag hade haft en bakväggsinfarkt - dock utan vävnadsdöd eftersom det aldrig varit helt stopp!