29 augusti 2010

Här går det inte att fuska upptäcker jag! Det går inte att få fram någon annan datering än den som det är utan att dubbeldatera! Men det gör detsamma, allt var ju nerskrivit den 11 juni, hade bara inte blivit färdig att flytta in det i bloggen!
Nu är det iallafall den 29 augusti och det känns som om sommaren gett upp, iallafall för tillfället.
Annars har det varit en händelserik sommar som ju inleddes som beskrivet är i förra inlägget. Men jag har ju även fyllt 70 år den 7/7! Då var vi i Danmark, på Römö, med hela storfamiljen med barn och deras respektive och barnbarn, vi var alltså 14 stycken. Vi hade hyrt ett sommarhus i en vecka. Det var så bra planerat att vi inte behövde trampa varandra på tårna.

Ups! Där hamnade husets planritning överst, nåja det är ju första gången jag försöker mig på att föra över en bild, så jag får vara glad för att det lyckades. Men då tror jag att jag lägger till en bild på huset också. Det blev två. Återkommer med mer sommar, för detta tog en väldig tid att göra så jag måste fixa mat nu!

11 Juni 2010

För en vecka sedan gav jag efter för alla påtryckningar från omgivningen att ringa sjukvårdsupplysningen!
Om jag nu ska börja från början så är det så att jag har haft ont i min oopererade höft en tre - fyra månader och käkat 50mg Tramadol + Ibumetin x2. Det har varit nog och jag var överens med blodtrycksdoktorn om att så länge det var nog så skulle jag fortsätta med det och inte gå vidare förrän det inte räckte längre. Nåväl plötsligt fick jag jätte ont - kunde inte gå utan krycka och knappt då ens. Naturligtvis var det en helg så jag fick gå till jourvårdcentralen Granen.Där fick jag ju endast mer Tramadol men då 100mg depot x2. På vägen från Granen kunde jag plötsligt gå bättre, men kände något i halsgropen - liksom lite kramp - men det gick över ganska snabbt.

Jag ringde min läkare på min vårdcentral och fick en tid på torsdagen. Det var höften som fortfarande var i fokus då jag kom dit. I förbigående talade jag om för honom att jag ibland hade små episoder med ont i halsgropen och ut i överarmens undersida. Han tog EKG och en del prover som inte visade något fel. Vi diskuterade vad som kunde vara orsaken till denna krampkänsla och kom överens om att jag skulle sluta med Tramadol eftersom jag inte mådde bra på den högre dosen. Det kunde ju vara biverkningar. Så på söndagen var jag fri från Tramadol och Ibumetin tog bara Panodil 2x2 (har aldrig trott på paracetamol eftersom det inte hjälpt ens för den enklaste huvudvärk tidigare) Jag tyckte att de här episoderna med kramp blev bättre eftersom dagarna gick. Vi åkte till Viken på onsdagen.

Men fredag morgon vaknade jag kl 05.15 vände mig och fick en attack av denna kramp i hals som gick ut i överarmensundersida , ner i mellangärdet och upp i halsen kände mig korsfäst! Efter en kvart var det över och bltr+puls normalt igen - då kommer nästa omgång och när den var över kom nästa! Sedan var det slut - jag mådde som vanligt. Men då blev jag jag övertalad att ringa sjukvårdsupplysningen - vilket var helt onödigt - jag visste ju att om jag beskrev mina symptom kunde ingen sjukvårdsupplysning säga att jag inte skulle åka iväg till akuten - dom visste ju inte att jag kände mig helt som vanligt. Jag gjorde det iallafall och mycket riktigt så skulle jag åka till akuten!

Jag körde in och allt gick ganska snabbt och innan jag visste ordet av så befann jag mig på HIA! Den avdelning som jag jobbade på när den var alldeles ny - för 35 år sedan.
Ja där låg jag lördag och söndag - fantastiskt ställe - egen svit med sundsutsikt! Och inget ont efter alla mediciner jag fick!
I måndags fick jag åka på ultraljud och det var ju en upplevelse! Jag vet ju att mitt hjärta slår och att det har slått länge - men när jag såg hur lugnt, jämt och metodiskt det slog kändes det fantastiskt och det blev så påtagligt för mig att det där hjärtat har hållit på så i 70 år!!! Därefter åkte jag iväg på kranskärlsröntgen och då började det bli otäckt.

När dom hade röntgat hade dom en diskussion med Lund om man skulle bypas operera mig ????? Då tänkte jag vad i helskotta håller dom på med! Så bestämdes det att man skulle ballongspränga bakväggens kärl meddetsamma!!! Framväggens kärl skulle sedan sprängas inom 2-3 månader! Ja så är det och jag fattar nada. Har inte känt mig sjuk överhuvud taget bara några episoder med ont och sedan de x3 i fredags! Också säger dom att jag måste räkna det som att jag hade haft en bakväggsinfarkt - dock utan vävnadsdöd eftersom det aldrig varit helt stopp!

Mer funderingar i Oman

Den 15 februari 2010
Alltså i Oman ännu några dagar. Kommer på mer och mer som man borde haft med sig eller åtminstone hade varit förberedd på.
Var tog alla sidenskjortor vägen? Minns ju mycket väl Sydamerikaresan 1990 (himmlars makter det är ju 20 år sedan) då jag köpte min första sidenskjorta i Köpenhamn då vi var stand by i två dygn och fick handla på SAS bekostnad. Den praktiskt taget bodde jag i hela resan för den var sval. Lättvättad, torkade fort behövdes inte strykas om man lät den dropptorka, med andra ord ett perfekt plagg på resa. Jag köpte många siden blusar då, men de höll inte så länge utan gick i sönder och fick kastas. Då jag sedan skulle köpa nya fanns det inte en sidenskjorta att få tag i till ett rimligt pris. nu har jag bara några kvar de tråkigaste och någon som är för liten. Jag har en grå långärmad med hit bara för att den är långärmad och det behövs när man ska ge sig utanför hotellområdet. Den ska jag ha på mig idag till ett par marinblå jättestora långa byxor inte piffigt precis men det ska det ju inte vara i ett muslimskt land. Ska till på köpet ha en stor schal med mig om vi hamnar i en moské. Vi har hyrt en svenskguidad tur i bil i 4 timmar kostar 40 OR= 800 kr. Inte särskillt dyrt med tanke på att de guidade bussturerna kostar 265 och 330 kr/person.

Igår var det Valentinfestligheter på stället med 5 rätters romantisk middag på Palm Grove och de hade verkligen ansträngt sig. Det var allting i hjärtform.

Funderinga i Oman

OMAN 2010-02-04 till 2010-02-18
Sitter här efter en vecka och funderar över lite av varje. Framför allt varför har man aldrig med sig det som man behöver? Har alltid en full resväska men saknar alltid något.
Denna gången har jag visserligen lyckats ganska väl, men ändå. Skulle haft ett par tunna långa byxor, gärna två par. Det hade inte varit fel om Stig också hade haft det. Ett par likaledes tunna långa tunikor. Gärna hela rasket i tunn bomull, det är ju så behagligt när man är lite öm i skinnet efter att ha varit i solen.
Jag måste också komma ihåg att även om man åker till havet med saltvatten och havsbris behöver man ha insektsskydd med sig! Jag har blivit biten så till den milda grad att min nattsömn har blivit störd av att det kliar! Nu fanns det tack och lov hjälp att få i den lilla shoppen på hotellet, men det kanske inte finns att tillgå en annan gång.
Solskydd får jag inte glömma framöver. Har aldrig haft bekymmer med att bli bränd, men nu blev jag ordentligt röd trots att jag hade solskydd med faktor 8. Var inte i solen på tre dagar!
Ska också kolla vad det mobila bredbandet kostar om man använder det utomlands. Stig påstår att det är fruktansvärt dyrt, men det är det också att utnyttja hotellens bredband. Här kostar det 4 OR /tim =80 kr, 8OR/ dygn =160 kr, 45 OR/vecka=900 kr och 120 OR/månad =2400kr.
Här skulle det också varit bra med något att fixa kaffe med. En doppvärmare och neskaffe hade gått bra eller en sådan som man pressar ner Kaffet med (hoppas jag minns vad jag menar) och riktigt kaffe.

Stavningskontroll?

Provar nu Mozilla Firefox ska se hur det går med den utlovade rättningen av stavfel. Upptäcker ganska snabbt att det handlar om den vanliga markeringen med rött under felstavat ord. Alltså ingen revolution. Trodde möjligen att man hittat på något nytt som skulle kunna användas av synskadade som kan ha svårt för att se den tunna markeringen, men tji fick jag